När valde man en diktator i rom

I Rom uppstod ett nytt styrelseskick som skiljde sig från det grekiska. I båda fallen handlade det om former av demokrati. Den tidiga grekiska varianten var en direkt demokrati medan den som gällde i Rom var en representativ demokrati där folkvalda ämbetsmän (ungefär att likställa med våra dagars politiker) förvaltade folkets vilja – med folket gällde i detta fall fria män.

Det fanns dock en snedfördelning i inflytande även bland de fria männen. Den lägre samhällsgruppen hade i realiteten litet inflytande jämfört med de som innehade förmögenheter. Det fanns flera församlingar där den viktigaste hette centurieförsamlingen och genom den utsågs de högsta ämbetsmännen. Det var de högre klasserna som hade inflytande i denna församling. Den lägre klassen, plebejerna, kunde delta i den tredje viktigaste folkförsamlingen där frågor som rörde enbart dem beslutades om.

Den högsta institutionen var senaten bestående av tre hundra medlemmar (vilket senare kom att utökas mer än en gång). Det som avgjorde ens inträde var – förutom manligt kön – förmögenhet.

Den största verkställande makten låg dock hos konsulerna, vilka var de högsta ämbetsmä