Jag är nominativ

“Jag vill vara dig” - Nominative and oblique case in Modern Swedish

CASE marking yields contrasts like “JAG valde Maria” / “Maria valde MIG”, where JAG and MIG are the nominative and the oblique forms. Many languages have numerous cases, many have no cases, and some are case poor, like Swedish and most of the other Germanic languages. However, case marking in Swedish differs from case marking in other case poor languages in several ways, Swedish, e.g., generally applying the nominative as a predicative case (“Det är JAG”, cf. Danish “Det er MEG”). Nevertheless, the Swedish case system is in flux, partly heading towards a more English/Danish-like system and partly developing along lines special among the Germanic languages.

Some of the Swedish case variation is well known, commonly raising debates about what is correct language (“Hon är större än JAG/MIG”, etc.). However, most of the variation has actually gone unnoticed and scientific research on it is sparse. The overarching research question of this project is: Where is the Swedish case system heading and what are the probable effects of the ongoing changes? The goal is thus to accumulate knowledge about the Modern Swedish ca
  • jag är nominativ

    • Det finns en gammal meningsskiljaktighet bland svenskspråkiga huruvida det heter

    a) han är snabbare än jag
    eller
    b) han är snabbare än mig.

    På senare år har språkvårdarna övergett den tidigare ståndpunkten att enbart a) är korrekt. Många ser detta som ett förfall. Språkrådet har gett efter. Men har de verkligen det? Låt oss undersöka lite närmare. (För övrigt fungerar en del av de argument som ges nedan också för 'som', om än vissa av dem kan kräva en del modifikationer.)

    Jag kommer att tala om två grupper, subjunktionsivrare och prepositionsivrare hellre än "de som förespråkar 'än jag'" eller dylika beskrivningar.

    Varför vill somliga ha "än mig" genomgående, medan andra ibland vill ha "än jag"?

    Den faktor som avgör detta är huruvida talaren ser 'än' som preposition eller som subjunktion. Prepositioner är småord som "vid, på, omkring, under, ovanför, för, utan, med, efter, genom" och ett otal andra ord som normalt sätts före en nominalfras (eller före en bisats som inleds med 'att'). Subjunktioner är ord som "att, om, medan, sedan, huruvida, ifall".

    Alla prepositioner i svenska tar ackusativ (eller genitiv). Det är rätt vanligt i språk med kasus att n

    P Jag vill artikel dig.

    Slutredovisning

    1 Projektets syfte samt utveckling

    Många tungomål använder KASUS för för att markera pronomen och substantiv, beroende vid deras funktion i satsen, se (1) och (2).

    (1) JAG valde Maria.
    (2) Maria valde MIG.

    JAG samt MIG existerar nominativformen samt den oblika formen från första persons pronomenet inom singular (hädanefter NOM vs OBL). Man kan urskilja mellan kasusrika och kasusfattiga germanska tungomål. Svenska, norska, danska, frisiska, nederländska samt afrikaans existerar kasusfattiga. Trots den omfattande likheten mellan kasus inom de kasusfattiga germanska språken så finns det flera överraskande skillnader mellan dem; svenskan beter sig delvis annorlunda än de andra.

    Projektets syfte plats att kartlägga användningen från NOM samt OBL inom svenska, ovan några variabler: Ålder, område och träning, med fokus på dem centrala konstruktionerna som visar kasusvariation:

    A Predikativa pronomen i finita satser (Det är bara JAG/MIG)
    B Predikativa pronomen i infinitiver (Det existerar inte enkel att artikel JAG/MIG)
    C Komparativa fraser (Hon existerar större än JAG/MIG)
    D Objekt från verb samt prepositioner (Jag har ej sett HON/HENNE idag)
    E Utbrytning o.s.v. (Det plats HAN/HONOM såsom hon skulle vä