Arabiska ordföljd

Modulen innehåller:


	lite fakta om arabiska språket.


	ett antal enkla hälsningsfraser


	hur man presenterar sig på arabiska


	ordföljd i enkla meningar


	berättelser om arabisk kultur


	ett första ordförråd	På Sinaihalvön bor beduinerna numera i hus, men de sitter gärna fortfarande på golvet.

Meningar med verb

likt vi vet går detta att bygga meningar utan verb inom arabiskan. Men idag är detta dags för att titta vid meningar tillsammans med verb. oss börjar tillsammans med verb inom perfekt (dåtid).

ضَحِكَت البِنتُ

DaHikat al-bintu

Flickan skrattade.

ضَحِكَ الوَلَدُ

DaHika al-waladu

Pojken skrattade.

Arabiska verb böjs efter subjektet. såsom vi ser ovan använder vi DaHikat när flickan skrattade samt DaHika då pojken skrattade. Här förmå du titta böjningsformerna till just verbet som betyder att skratta.

Verbens böjningsformer innebär för att man kunna skriva ett arabisk fras med bara ett verb - samt den blir ändå meningsfull!

ضَحِكَت

DaHikat

Hon skrattade.

ضَحِكَ

DaHika

Han skrattade.

Fri ordföljd

till dem såsom gillar för att leka tillsammans med ordföljden äger jag en glädjande besked: Vi existerar fria för att placera verbet var oss vill.

ضَحِكَت البِنتُ

DaHikat al-bintu

Flickan skrattade.

البِنتُ ضَحِكَت

al-bintu DaHikat

Flickan skrattade.

Den första meningen har ordföljden Verb + Subjekt vilket är vanligare i arabiskan. Den andra har ordföljden Su

Kasus

Det finns tre arabiska kasus. Tack vare dessa har arabiskan en fri ordföljd. Kasusändelserna visar vilken funktion ett ord har i en mening så vi behöver inte förlita oss på vilken position ordet har i meningen.

Kasus ger fri ordföljd

Mitt modersmål är svenska. De som lär sig svenska som vuxna får kämpa med ordföljden, som är väldigt komplicerad. Svenska ord (med undantag av pronomen) har inga kasusändelser. Ordföljden är det enda sättet att veta vad ett ord har för funktion i en mening.

Ordföljden i arabiskan är fri och okomplicerad. Jag väljer själv vilket ord som ska komma först i meningen. Ordets funktion beror inte vilken position i meningen det har utan på vilket kasus det har.

Tre sorters kasus

De enda svenska ord som har kasus är pronomen. Jag skriver jag när jag är subjekt och mig när jag är objekt. För att markera ägande skriver jag min. Man kan säga att svenska pronomen har tre kasus: subjektsform, objektsform och ägandeform.

Arabiska substantiv, adjektiv och egennamn har kasus. Orden har en subjektsform (nominativ), en objektsform (ackusativ) och en ägandeform (genitiv). Kasus visas oftast med ordets sista vokal, som kan vara u (subjekt