Första vildsvinen i sverige

Vildsvinen är ursprungligen samma art som tamsvin. De äger funnits inom Sverige sedan stenåldern, dock utrotades inom princip. Sedan ungefär mitten av talet har vildsvinen återigen etablerat sig inom Sverige samt är för tillfället fler än någonsin.

Exakt hur flera vildsvin likt finns inom Sverige existerar det svårt att känna till, men uppskattningsvis ligger stammen på runt djur. Vildsvinen är många livskraftiga samt suggorna kunna ha mer än enstaka kull per år. detta vanligaste existerar dock enstaka kull per år, oftast i mars.

Men även om dem bara får en kull är reproduktionstakten hög. Antalet kultingar inom varje kull varierar stort i Europa, men oss kan anta att ett normalstor kull med kultingar som överlever ligger vid runt kultingar.

Det skjuts en hel del vildsvin i land, men trots den höga avskjutningen dem senaste år har stammen ändå ökat. Enligt kommer vi upp i närmare djur per år, vilket skulle motsvara en tredjedel av stammen. Det betyder ändå för att med upp emot numeriskt värde tredjedelar från stammen kvar så är kapabel den gå vidare öka tillsammans med tanke vid antalet kultingar per sugga.

Vildsvinen äger egentligen inga fiender annat än människan. Tack vare att dem är duktiga på för att försvara sig ger ej ens varg sig vid vildsvin samt mån

Vildsvin i Sverige

Vildsvinet (Sus scrofa) har förekommit i Sverige från mesolitikum. Successivt utrotades vildsvinet i landet, samtidigt som en successiv domesticering till tamsvin (som tillhör samma art) skedde av övriga vildsvinsgrupper. Sedan mitten av talet förekommer vildsvinet åter i Sverige, och det är numera ett vanligt däggdjur söder om Dalälven.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Äldre tid

[redigera | redigera wikitext]

Genom arkeologiska fynd (ben) kan man konstatera att det har funnits vildsvin i Sverige från mesolitikum (mellanstenålder) till och med neolitikum (yngre stenålder). Under neolitikum kan man iaktta att tandstorleken (längden på visdomständerna i nedre käken) hos grisarna har minskat, vilket tolkas som att korsning med tamsvin varit förekommande, liksom domesticering.^[1]

Det är oklart när man ska betrakta vildsvinen som fullständigt utrotade eller domesticerade i Sverige. Inom det nuvarande Sveriges gränser finns det inga bevis för att det har funnits vildsvin efter neolitikum. Det finns även oklarheter kring graden av domesticering redan under mellanneolitikum. De ben efter svin på Gotland från denna period, som viss forskning

Vildsvin

De första vildsvinen invandrade i Sverige efter den senaste istiden för 8 –10 år sedan, ungefär samtidigt som människan men blev vanliga först när riktiga skogar vuxit upp. Under talet var vildsvinet i princip utrotat i Sverige och det var först på talet som de återinfördes och då till hägn. I slutet av talet rymde ett antal djur som dagens vildsvinsstam härrör ifrån. I början av talet fanns det färre än frilevande vildsvin i landet. Tio år senare hade stammen vuxit till cirka djur. Nu finns cirka vildsvin i det fria.

Kan väga uppemot kilo

Vildsvinet ger ett framtungt intryck, med högrest bog och sluttande rygglinje, som avslutas i en kort och rak svans. Kroppen är tillplattad från sidorna och ger ett ganska smalt intryck rakt fram- eller bakifrån. Huvudet är trekantigt i profil och öronen upprättstående. Nosen avslutas i ett tryne. Båda könen har hörntänder som sticker upp ur underkäken.

Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd och drygt 1,5 meter långt. Suggan (honan) väger 90– kg, medan galten (hanen) är tyngre och kan väga uppemot kg.

Randiga kultingar

Pälsen är mörkt gråbrun till svart om vintern och har då en krullig, isolerande und